Skillnaden mellan svenska och polska byggstandarder – mina erfarenheter

Efter att ha arbetat i byggbranschen i över 30 år – först i Polen, och sedan i Sverige sedan 2012 – har jag haft möjligheten att se två olika byggkulturer på nära håll. Både svenska och polska standarder har sina styrkor, men de skiljer sig på flera viktiga punkter. För dig som kund kan det vara intressant att förstå hur dessa skillnader påverkar själva arbetet, tidsplanen och inte minst resultatet.

Byggregler och kontroll
I Sverige är byggsektorn starkt reglerad. Allt från fuktspärrar i badrum till elinstallationer och bärande konstruktioner är noggrant kontrollerade. Som hantverkare måste man följa Boverkets byggregler (BBR), lokala bygglovsregler och ibland även bostadsrättsföreningars interna krav. I Polen är reglerna också tydliga – men i praktiken är det ofta upp till kunden och hantverkaren att tillsammans avgöra vad som gäller. Det kan gå snabbare, men ibland på bekostnad av dokumentation och uppföljning. I Sverige är spårbarheten mycket högre – allt ska kunna redovisas och kontrolleras i efterhand.

Material och metoder
I Polen är hantverkare ofta mer flexibla med materialval och tekniska lösningar. Man improviserar, anpassar och hittar praktiska sätt att lösa problem, särskilt i äldre byggnader. I Sverige är man mer metodisk – och använder ofta standardiserade system från stora leverantörer. Det ger trygghet, särskilt när det gäller fukt och isolering, men det kan också innebära att arbetet tar längre tid och blir dyrare. Personligen tycker jag att det bästa resultatet ofta uppstår när man kombinerar den svenska noggrannheten med den polska problemlösningsförmågan.

Tidsplan och arbetskultur
I Sverige planeras arbetet i detalj – det finns projektledare, arbetsmiljöplaner och tydliga roller på arbetsplatsen. Det är bra, särskilt när flera yrkesgrupper ska samarbeta. I Polen är arbetet mer hantverkarstyrt – en duktig byggare tar ett större helhetsansvar och gör ofta flera moment själv. Det kan ge mer flexibilitet och snabbare flöde, men kräver också stor yrkesskicklighet. I Sverige är det vanligt att olika moment delas upp strikt – VVS, el, plattsättning, måleri – vilket kräver god samordning.

Kommunikation med kunden
Svenska kunder är ofta mer involverade i projektet. De ställer många frågor, vill se offert i detalj och förväntar sig tydliga avtal. Det är bra, för det minskar risken för missförstånd. I Polen är det vanligare med muntliga överenskommelser och en mer informell kontakt. Det kan fungera om man känner varandra – men vid större jobb är det tryggare med skriftliga avtal. I Sverige lärde jag mig att dokumentation och tydlighet inte är ett tecken på misstro – utan på respekt för båda parter.

Byggkvalitet och slutresultat
Det finns skickliga hantverkare i båda länderna – det är ingen tvekan om det. Men förväntningarna på finish och dokumentation är olika. I Sverige läggs stort fokus på toleranser, mätresultat och garantier. I Polen bedömer man ofta kvaliteten mer med ögat och erfarenheten. Jag försöker alltid leverera ett resultat som klarar båda synsätten – snyggt, hållbart och korrekt utfört enligt svenska krav.

Min slutsats som byggare i båda kulturerna
Det finns inte ett rätt eller fel sätt att bygga – men det finns olika traditioner och prioriteringar. Det svenska systemet är tryggt, kontrollerat och förutsägbart. Det polska är mer flexibelt, hantverksdrivet och lösningsorienterat. Som yrkesperson ser jag mitt uppdrag som en bro mellan dessa två världar. Jag kombinerar gärna svensk struktur med polsk effektivitet – och det brukar uppskattas av kunderna.

Oavsett var man kommer ifrån handlar ett bra byggjobb alltid om samma sak: respekt för kunden, noggrant arbete och ärlig kommunikation. Det är grunden i varje projekt jag tar mig an.